Bli bästis med sin ålderskris?
Jag kan utan problem erkänna att jag har en ålderskris. 25-årskris rättare bestämt. Från början gav den mig ångest. Jag tänkte att nej, jag borde vara vuxen, mogen och vettig vid det här laget. Jag kan inte längre inbilla mig att jag är 18.
Men efter ett tag kom jag på andra tankar. Varför inte leva ut sin ålderkris istället? Ge den ett år. Det är väl av någon anledning man får en sådan kris, och att undertrycka sina känslor är ingen bra idé har jag lärt mig med åren.
Sagt och gjort, i år har jag verkligen levt ut min 25-årskris. Inbillat mig att jag inte är en dag över 18. (Har även försökt inbilla min omgivning det, med varierande resultat...) Gjort det jag skulle ha gjort som 18-åring. Varit mer impulsiv och inte tänkt efter lika mycket. Mer detaljer än så får ni inte, men jag har i alla fall gett min ålderskris en ärlig chans. Min ålderkris blev helt plötsligt min bästa vän. Ångesten över att bli äldre har avtagit och jag tror att jag efter det här året kommer att bli redo att återgå till min rätta ålder.
En annan tanke jag har är att det är bättre att tro att man är 18 när man är 25 än när man är 40. Så om jag verkligen lever ut min ålderkris i år så blir förhoppningsvis min 40-årskris mer smärtfri. Jag kanske slipper leka 18-åring då? För jag inbillar mig att det är svårt att komma undan med någon slags heder i behåll vid den åldern. Men som 25-åring kommer man faktiskt undan har jag märkt.
Så strunta inte i era åldersnojjor, utan försök istället bli bästa vän med dem. Om det sen handlar om att köpa en sportbil, ragga lammkött eller utbilda sig har mindre betydelse. Go for it! Du kommer att ångra mer det du aldrig gjort, än det du verkligen gjorde.
Men efter ett tag kom jag på andra tankar. Varför inte leva ut sin ålderkris istället? Ge den ett år. Det är väl av någon anledning man får en sådan kris, och att undertrycka sina känslor är ingen bra idé har jag lärt mig med åren.
Sagt och gjort, i år har jag verkligen levt ut min 25-årskris. Inbillat mig att jag inte är en dag över 18. (Har även försökt inbilla min omgivning det, med varierande resultat...) Gjort det jag skulle ha gjort som 18-åring. Varit mer impulsiv och inte tänkt efter lika mycket. Mer detaljer än så får ni inte, men jag har i alla fall gett min ålderskris en ärlig chans. Min ålderkris blev helt plötsligt min bästa vän. Ångesten över att bli äldre har avtagit och jag tror att jag efter det här året kommer att bli redo att återgå till min rätta ålder.
En annan tanke jag har är att det är bättre att tro att man är 18 när man är 25 än när man är 40. Så om jag verkligen lever ut min ålderkris i år så blir förhoppningsvis min 40-årskris mer smärtfri. Jag kanske slipper leka 18-åring då? För jag inbillar mig att det är svårt att komma undan med någon slags heder i behåll vid den åldern. Men som 25-åring kommer man faktiskt undan har jag märkt.
Så strunta inte i era åldersnojjor, utan försök istället bli bästa vän med dem. Om det sen handlar om att köpa en sportbil, ragga lammkött eller utbilda sig har mindre betydelse. Go for it! Du kommer att ångra mer det du aldrig gjort, än det du verkligen gjorde.
Kommentarer
Trackback
