Jag hatar dig ditt as!
Trots att det gått så många år så har jag kvar ditt nummer i telefonen. Flera år, några telefoner och inga samtal. Precis som det ska vara.
För jag vill inte att du ska ringa. Om du ringer får jag förmodligen en hjärtinfarkt. Men ditt äckliga jävla nummer finns där ändå, precis brevid ditt äckliga jävla namn. Fast nu ljög jag. Jag minns faktiskt inte ens vad du heter, men ditt äckliga jävla smeknamn finns där. Det jag hittat på. Inte smickrande på något sätt. Men du är inte värd något smicker.
Jag vet inte ens om du har kvar samma nummer. Jag har inte kollat upp det. Vill inte kolla upp det. Vill inte riskera att ditt äckliga namn ska dyka upp. För då blir du levande igen. Har kvar numret för att slippa svara om du skulle få för dig att ringa. Ologiskt egentligen, då du knappast har kvar samma nummer och skulle du ha kvar det så skulle du lika gärna kunna ringa med dolt nummer. Ologiskt, men en softs trygghet.
Jag mår illa varje gång jag bläddrar förbi dig i telefonboken. Men illamåendet har blivit bättre med åren. Nu är jag inte längre spyfärdig.
