En längtan större än någonting annat

Lyssnar på Winnerbäck, gråter en skvätt och längtar till Köpenhamn.

Men mest av allt längtar jag nog efter någon slags normal tillvaro. Att ett lugn ska infinna sig. Att motgångarna någon gång ska vända. Det är faktiskt det enda jag drömmer om just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0