Stå aldrig still

Jag kan erkänna att det där med ekologiska varor, fair trade och miljö kanske inte är min starka sida. I alla fall inte om man ska gå efter vad som anses vara miljövänligt enligt media.

Jag kör bensinbil. En gammal sådan dessutom. Jag konsumerar en hel del. Parfym från Frankrike och skor från Spanien. Jag köper sällan ekologiskt vin och aldrig ekologiska ägg. Kött äter jag också. Gärna ofta och mycket.

Mitt miljötänk är lite annorlunda. Jag äter som oftast efter säsong. På våren är det mycket primörer som sparris, vårlök och späda salladsblad. På sommaren blir det mycket grönsaker, sallader, färskpotatis, jordgubbar och pastasåser med egenodlad spenat och kryddväxter från balkongen. Nu på hösten frossar jag i svamp, äpplen, älgkött, lingon, blåbär och rotsaker. På så sätt kan jag äta mycket som är lokalproducerat, ja till och med som jag odlat själv eller fått av nära och kära. Det låter kanske pretto, men det handlar egentligen om att återgå till en mathållning som fungerat bra i generationer. Istället för att importera massor, så äter man till största del det som det är säsong för där man bor. Oftast är jag sugen på just säsongsvaror när det är säsong också.

Förutom att tänka på miljön så tänker man också på traktens bönder. Det är ett enkelt och bra sätt att stödja lokala företagare. Det är mitt bidrag till att inte utarma landsbygden ännu mer. Ett ynkligt bidrag kanske, men tänkte fler på det istället för att bara handla så billigt som möjligt så skulle det göra större skillnad. Av samma anledningen köper jag hellre lokala varor än ekologiska.

Jag tycker att många miljönissar har fått just miljön om bakfoten. Speciellt veganer som hävdar att kött är den största miljöboven. Jag anser att en älg eller hjort som är skjuten någon mil från ens bostad är mer miljövänlig än sojaprodukter som utarmar Brasiliens regnskog. Det handlar om sunt förnuft helt enkelt!

Men jag är såklart heller inte perfekt. Jag fuskar en del, och visst finns det varor som inte produceras i Sverige som jag är smått beroende av. Ris till exempel, eller champagne. Men gör man sitt bästa har man i alla fall gjort något.

Det finns så mycket enkla grejer som man kan göra själv. Det blir oftast billigare, bättre och man vet definitivt vad saker och ting innehåller. Ikväll har jag värmt filmjölk som just nu håller på att bli färskost. Filmjölk från Norrmejerier istället för ost utan ursprungsmärkning. Dessutom kan jag krydda den precis som jag vill. Kanske med äpplen från pappas trädgård som ligger på tork. Goda i müsli eller som snacks. Rabarberbitar torkar jag också till samma ändamål. Det var äpplena och rabarbern som inte behövdes när jag gjorde chutney som jag kryddade med chili som mamma hade odlat. Enbär hittade jag i skogen. De torkar jag också och kryddar vinterns grytor med. Av lingonen från en annan skog blev det saft. Fisk finns det massor av i våra sjöar och bäckar. Det får jag också av pappa som har frysen full. Och vasslen som blev kvar från färskosttillverkningen kan jag baka bröd på.  

Visst låter det jättepretto? Må så vara. Kanske måste jag vara pretto på något område för att kompensera min miljöfarliga bil...